panic is a lonely feeling.

Har utan tvekan varit en intressant dag med en rejäl verklighetssmäll. Började med att vandra upp till Mesa och kikade runt lite i väntan på att tiden skulle gå och Buena Vistas kontorstid skulle börja. Där gick allt bra, skönt nog! Vi får flytta in imorgon efter skolan, som blir någon gång på eftermiddagen efter 2-3 snåret. Helt fenomenalt bra!
Dock. Får jag lov att presentera den skönaste smällen av dom alla.
Jag gjorde precis klart det sista på mitt skolschema. 30 191 kr för diverse avgifter och 16 units. Kan ju meddela att efter en noggrannare uträkning så visar det sig att mitt månadsbelopp att köpa mat, skolböcker, hygienartiklar osv för landade på 1767,8 kr. Och det är alltså efter att man har pungat ut 15 307 spänn i hyra och deposit för denna månaden. Allt för att få tak över huvudet, right? Och då har vi fått tag på en av dom billigare lägenhetskomplexen.
Så blir att ladda upp min hylla i skafferiet sen med nudlar och.. nudlar. Livet som student börjar verkligen mycket tuffare och hårdare än vad jag trott. Och det känns inte okej någonstans och helt plötsligt så har jag ännu större förståelse för alla luffarna som ligger i parkerna, på parkbänkarna, i busskurerna, utanför hotellen och i skitiga halv trasiga bilar med jesus posters på. Om jag hamnar där kan jag ju åtminstone gotta mig åt att det är fint väder året om. Men paniken har med andra ord rundat hörnet, knackat på och släppts in för längesen. Och jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen, för dit jag går ger mig ändå ingen klarhet. Samtidigt som jag inte är beredd på att ge upp och vifta vit flagg än, nej.
Jag förespråkar ju oftast för positivt tänkande och jag tror på att en sådan inställning tar dig längre än en negativ. Så ikväll får jag helt enkelt börja i ena änden av snöret och samla mina tankar, räkna om och brainstorma lösningar.
Helt kört kan det inte vara. Det ska det inte vara, det är oacceptabelt. Jag åker ingenstans utan min AA degree i Interiordesign, that´s it. Spåtanten hade verkligen rätt när hon sa till mig att det kommer bli några tuffa år innan jag kommer lyckas och pengarna trillar in..
Men lycka kommer till dem som skrattar. Eller hur?

Kommentarer
Postat av: Cathrine

Det kommer gå bra, jag tycker inte det låter så väldans farligt, och det kommer att lösa sig. Du kan väl alltid ta ett extrajobb i en butik eller något om det kniper. Se på den ljusa sidan, du är i Sb och pluggar, har det varmt och soligt varje dag och det är inte alla som få se en skåpbil med jesusbilder på=)=) heads up, Jessie det här fixar du! kram kram

2010-08-11 @ 09:36:09
Postat av: Anonym

Det jobbiga är att jag inte får jobba samtidigt som jag pluggar. jag skulle ju kunna ta ett svart jobb men kommer dom på mig så ryker mitt visa.. så där är det lite dött lopp :( men annars så är den andra delen mycket, mycket bra! den bla med solen givetvis ;) hoppas vi hörs imorgon, torsdag med! kramar!

2010-08-12 @ 10:53:29
Postat av: lillasyster

äh. se det från den ljusa sidan! du luktar fotsvett i några år framåt pga. hårt arbete, men de går över. snart får du duscha i din egendesignade dusch o då kommer du sakna fotsvetten! åtminstone att den innebar hårt arbete som lönade sig! mental high five.

2010-08-12 @ 18:27:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0