readmeiamascrapbook

Det är många gånger jag har funderat på vem jag själv är som person och hur jag uppfattas. Det kan gälla huruvida jag för mig själv, hur jag uppfattas när jag går in i ett rum eller när jag pratar. Det är många gånger jag hellre väljer att studera personerna i min omgivning innan jag ger mig in i eller ens bryr mig om att delta i en diskussion. Vissa gånger kan jag helt ärligt erkänna att det kan handla om en viss konflikträdsla, men mestadels för att jag inte gillar att göra andra upprörda med att helt i onödan trycka på dom åsikter som jag vet enbart skulle såra. För skulle jag vilja att någon valde att göra något så, antagligen, meningslöst mot mig? Självklart nej. Det finns ett flertal gånger människor skulle haft större vett om dom höll käften istället för att dela med sig. Under de här få veckorna som jag har tillbringat här så har jag verkligen lagt märke till att finkänslighet verkar vara en bristvara hos en del av de jag mött. Vilket i sig är lite synd, för det är enligt mig inget man direkt kan lära ut. Jag kan sanningsenligt säga att jag vissa gånger har noll tolerans gällande folk som totalt saknar någon form av finkänslighet, men dessvärre bitit ihop desto fler och låtit det falla, för att sedan skaka av mig det och gå därifrån. Jag tror faktiskt inte att jag enbart tänker på mig själv nu när jag skriver att det har funnits tusen gånger man funderat på om man skulle ha huggit tillbaka, men en fantasi är ibland bättre att låta just vara - en fantasi. Att kunna gå med en värdigt, högt huvud istället för ett skamset är något jag hellre föredrar. Så mitt budskap idag är inget mer än det som vi så många gånger har hört och säkerligen försökt bemästra desto fler -