readmeiamascrapbook

Sitter nu med tröttheten bokstavligt hängandes på mina axlar som en fet padda och väntar på att dra iväg på lektion. Är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen, mer än till klassrummet 221 eller 220. Har fortfarande inte lärt mig minnas exakt vilket rum det är när jag inte är på språng precis utanför, då vet jag exakt. Klart oväsentligt. Känns lite vemodigt att skolan börjar lida mot sitt slut, cirka enbart sex veckor kvar.. har så mycket att göra och som jag vill se men dock så lite tid. Insåg häromdagen att om det blir att byta destination i höst att det kommer skära i hjärtat litegrann att lämna en plats som man betraktat som ett hem i ett års tid. Alla vänner och alla minnesvärda helger.. vissa dagar önskar man verkligen att man kunde blanda allt bra och leva i den bubblan obekymrat för en tid framöver. Det är ungefär så det känns här vissa gånger - som en riktigt jäkla bra, bekymmersfri bubbla med plugg på toppen. Dåså, klockan slog precis 10.40 och det är dags att ta tag i dagen, har lektioner till kl 21.00 ikväll. Motivera, motivera..