readmeiamascrapbook

Att saknaden efter en helg som inte innehållit stress, plugg, för lite sömn och för mycket fest har varit så omedvetet extrem hade jag verkligen ingen aning om. Första helgen på Springbreak börjar lida mot sitt slut och jag är fortfarande förvånad över att jag inte är och ränner i tex Arizona som alla andra college studenter. När jag lägger ner alldeles för mycket tankeverksamhet på saken så är det ju självklart att en viss ångest infinner sig, men å andra sidan så är ju inte rave/techno min grej (vuxenpoäng). Istället har jag haft en sjukt lugn helg, med lagom festande, sömn, nya bekantskaper, zero plugg, och min första hike i bergen någonsin - fantastiskt vackert och ofattbart skönt att få traska runt några timmar i en skog igen! Trodde inte att man kunde sakna skogen när man är omgiven av stränder dagarna i ända, men bor förmodligen lite mer av en skogsmulle i mig än noterat. Mindre planer börjar ta form för restrerande lediga dagar, förutom att jag faktiskt ska ta och plugga imorgon på dagen, så har jag bla blivit inbjuden till ett hus i lyxiga Montecito imorgon och - bada jacuzzi. Ja, det är verkligen bestämt de små sakerna här i livet som sätter guldkanten på tillvaron. Bestämde mig också idag för att börja volontära lite på stranden varje söndag, plocka upp skräp etc. Känns i nuet som om det skulle kunna vara en bra insats här i livet.